Recess week: Dyka på Sipadan och bo på Mabul

Jag åkte ju med inställningen att jag förmodligen inte skulle få dyka alls runt ön Sipadan men med lite tur och det faktum att vi smörjde delar av personalen ganska bra så slutade det med att alla fick åka till Sipadan och jag till och med två gånger!

Dykningen på Sipadan var makalös! Sikten var inte den bästa men stundtals upp mot 25-30 meter. Korallväggarna huserade väldigt mycket fisk och djurliv och vi såg allt från meterstora sköldpaddor till stim med små små färgglada fiskar. Dessutom såg vi white tip shark vilket var kul även om de "bara" var 1-1,5 meter långa. Jag tror jag låter bilderna tala sitt språk.

TV: En video säger mer än en bild. Här ett barracudastim. TH: White tip shark.

TV: Helt plötsligt vänder jag mig och då simmar en sköldpadda nästan in i mig. På bilden simmar jag med honom. Sjukt svårt att hålla sig från att röra honom dock! TH: En annan sköldpadda.

TV: Foto uppåt längs korallväggen. Taget 10-20 meter ner. TH: Ofta var det som att simma i ett akvarium!

Vi bodde tre nätter på ön Mabul. Det var klockrent för vi betalade ca 200 kr natten men då var rummen superfräscha och tre bufféer, fika och konstant tillgång till kaffe, te och vatten ingick. Vi däckade varje kväll men drack aldrig mer än 2-4 öl :) Ok, förutom kvällen då vi köpte tre flaskor lokal rom. Dykningen runt Mabul var helt annorlunda från Sipadan. Det var inga korallväggar eftersom det är en vanlig ö med normalt sluttande botten och djurlivet var annorlunda. Mabul är som sagt var världskänt för möjligheterna till "muck-diving" och ett av våra dyk var på ren sandbotten med enstaka stenar och lite lågt sjögräs. Ändå såg vi ett stim squid, en frogfish limmad mot en sten, två enorma sköldpaddor och en jätterolig liten familj med zebra anemonefish som hade täckt en colaburk med sina ägg och skällde ut oss när de tyckte vi kom för nära (de var ca 4-6 cm stora så vi blev inte rädda direkt men respekterade deras önskan).

TV: Tryckkammare. Här stoppas man in och trycksätts om man stiger upp för snabbt efter ett dyk. Annars blir man som en läskflaska som skakats och öppnats för snabbt. TH: Chris, jag och Nouri jobbar lite på dykformen.

Vårt sista äventyr var att hyra två kanoter av några tandlösa fiskare och ro ut till en oljeplattform som är ombyggd till hotell och dykplats. Man bor och lever på oljeplattformen och får dyka hur mycket man vill under plattformen. Vi gjorde ett dyk där och såg många häftiga sker. De har byggt upp högar med skrot som fiskarna bygger bon i. Men hur som helst så hade vi en av oss i vattnet som höll utkik så inga dykare var under vattnet och en som skötte kameran. De två andra hoppade från helikopterplattan ner i vattnet! Sedan bytte vi roller. Jag måste erkänna att jag bangade att hoppa samtidigt som Nouri, benen rörde sig helt enkelt inte! Sedan tvekade jag i säkert fem minuter med pulsen uppe i halsen innan glåporden från de andra tre fick mig att ta mig samman och hoppa. Men vilken känsla! Tydligen hade i princip alla i personalen och många gäster som kom hem från dagens andra dyk stått på Scuba Junkies brygga och hejjat på oss. Ingen vi frågat innan trodde det var möjligt att hoppa eller komma undan oskadd. Gissa om vi kom tillbaka som hjältar :D

Recess week III: Kota Kinabalu

Resten av recess week tog vi det bara lugnt. Camilla blev frisk och vi andra blev sjuka.

Resten av veckan (torsdag till måndag) spenderade vi i ett litet mysigt vandrarhem i Kota Kinabalu, 8 minuter gång till flygplatsen. Vi åkte ut till en fin ö och solade och snorklade på fredagen. På kvällen så sa jag "Jag mår lite illa." Och sedan var det kört för mig... och inte var jag ensam heller: fem av oss åtta som besteg berget blev magsjuka den kvällen. Dagen efter var det bara att ligga och ta det lugnt. Camilla hade rätt tråkigt då.

Men sen blev vi friska och vi åkte in till staden och kollade på söndagsmarknaden. De sålde bland annat små handväskor (eller vad det nu var) gjorda av hela paddor. Jag tänkte köpa en till Erik i julklapp men tänkte att det bara skulle vara roligt en kort stund. John åkte hem på kvällen eftersom han hade matteprov på måndagen.

På måndagen så åt jag, Hanna och Camilla frukost på ett lyxhotell och eftersom att det kostade ca 130 kr så tyckte vi att vi kunde spendera dagen i deras solstolar, bada i deras pool och delta i vattengympan :) Dagen var riktigt avslappnande och precis som vi lovat så brände vi oss rätt duktigt.

Recess week II: Mt. Kinabalu

Vi besteg Mt. Kinabalu på Borneo. Det var jobbigt och kallt. Men fint! Camilla var fortfarande för dålig för att bestiga berget :(

Hela tisdagen gick åt att resa från Tioman till Borneo och vi kom inte i säng förrän kl 2 på natten. Det hade blivit något fel så vi hade fått en jättefin stuga att sova i till samma pris som det billigare vandrarhemmet. Men vi tackade och tog emot.

Camilla mådde inte tillräckligt bra för att orka upp för berget så hon stannade kvar i nationalparken när vi gick upp. Vi började bestigningen kl 11. Det var jobbigt, mycket jobbigt... Parken ligger på ca 2000 möh och vi kände av höjden regält. Vi hade liksom svårt att hämta andan och ibland kändes det som om man glömde att andas och istället fick man hjärtklappning. Efter 4,5 timmar var vi uppe vid Laban Rata där vi åt middag och tog oss ett par huttar av whiskyn vi burit upp. Sedan var det direkt i säng! Sovrummet var både trångt och fuktigt. Jag fick frossa och tyckte livet var för jävligt en stund. Men jag klädde på mig och somnade till slut.

Kl 01:30 steg vi upp och åt "supper" och 2:30 bar det av mot toppen. Självklart var det becksvart och pannlamporna vi köpt i Singapore kom väl till pass. Efter att ha kämpat i ett par timmar med en blandning mellan brant trappa, brant, bergsvägg och brant bergsvägg med rep så nådde vi toppen ca 30-40 minuter innan solen gick upp. Nu hade det börjat blåsa så alla kläder åkte på. Vi satt och njöt av choklad, whiskey och den fina utsikten ett tag och sedan började jag frysa. Så vi njöt lite till av utsikten. Tyvärr dog mitt kamerabatteri så jag har inte suoerbra bilder där uppifrån men jag ska få av de andra.

Så småningom hade till och med John fått tillräckligt och vi begav oss nedåt. Vägen ned var på sätt och vis jobbigare än vägen upp. Vi hade fin-fin utsikt och toppenväder men lår, vader och knän gjorde sig påminda varje sekund. Vi stannade och vilade lite och åt frukost vid Laban Rata och fortsatte sedan ner. Vi var nere ca kl 14 och då åt vi lunch med Camilla.

Sedan tog vi en taxi till Borneo BeacHouse.


En bit av stigen upp till Laban Rata. Fin utsikt. Vårt sovrum.


Laban Rata till vänster och toppen till höger. Det ör jag, John, Hanna (v) och Caitlin (h).