Respekt

En jättepositiv sak med Singapore är all respekt människor visar varandra och saker här! Ingen skriker eller spelar hög musik på bussen, ingen sitter/står och små spottar maniskt på busshållplatsen/i bussen, man stjäl inte varandras tvätt eller skor som hänger ute och man klottrar inte och sätter klistermärken överallt. På bilden ser ni en sandstaty som stått på campus i två veckor nu och ingen har så mycket som petat på den! I Sverige hade ju någon gått fram direkt för att "känna om den var riktig" och sen skulle nån annan tömma blåsan på den på väg hem efter krogen.
______Anledningen till att sånt inte händer här beror inte bara på alla böter och skyltar utan mycket på deras kultur och attityd (och att de sällan går på krogen...). Jag kommer sakna de fimpfria tågstationerna, tuggummilösa trottoarerna och lugna bussarna!

Ingen speciell anledning!

John gick till poolen här på campus för att simma av sig lite efter en tenta. Poolen och omklädningsrummen är öppna, han byter om och ska precis hoppa i när en säkerhetsvakt kommer.
"Sir, no swimming allowed!"
"But why?"
"It's exam period"
"But I don't have any more exams today and I'm allready dressed for swimming. So it's no problem?"
"No, cannot. It's exam period!"
"But why does it matter? For what reason?" (poolen ligger INTE så nära gympasalen där tentor skrivs så att de störs av att man simmar)
"Öööhm.. aa.. For no particular reason!!"

Hahahaha, huvudet på spiken...

Dålig humor

Singaporianerna har så jäkla dålig humor! Alla västerlänningar här reagerar på det :) De skrattar högt, frekvent och ofta hysteriskt. Det är ju en god egenskap att skratta mycket men ibland blir det lite väl mycket av det goda. Jag kan ge lite exempel:

Ex. 1) På japanskalektionerna

Om någon säger fel så skrattar alla åt/med den personen. Ibland kan det bli roliga felsägningar men ofta är det av nivån: läraren håller upp en bild av en bil och frågar "hur mycket kostar den här bilen?" och studenten svarar lite nervöst "Den bilen kostar $1" och alla asgarvar för en bil kan ju inte kosta en dollar?!

Ex. 2) På dykkursen

Ett gäng bakom oss på fördäcket på båten fnittrar hysteriskt. Jag tittar nyiket/trött bak och ser att de beskådar en bild på en digitalkamera. En av killarna visar bilden och mellan skratten säger han "Look at this pic.. I don't know. So stupid..". Bilden är tagen för några minuter sedan och är på honom med en båt i bakgrunden. Han håller handen så att det ser ut som om han höll båten i handen..

Ex. 3) På film

Jag och Camilla gick på bio ikväll. Vi såg "The blue mansion", en singaporiansk komedi om en gubbe som dör men hamnar i limbo och kan se kalabaliken på hans begravning och chissmerna familjen emellan. Filmen levererar väldigt enkla skämt och mycket av den humor man stöter på när man tittar på tecknat en lördagsmorgon. Jag och Camilla är de enda som inte skrattar i salongen :) För övrigt tror jag man måste se ett par fler lokala filmer innan man riktigt kan uppskatta och förstå dem. De är annorlunda än de som når Sveriges DVD-hyllor.

Inplastat så det räcker längre

Singaporianerna är den typen av människor som låter plasten och reklamklistermärken sitta kvar på allt! De till och med köper diverse plastfilmer/fodral för att skydda laptopens/iPhonens lock, skärm och tangentbord. När jag köper något så tar jag bort all plast och alla klistermärken. Men, men...

(v) Plast kvar i de nyrenoverade toaletterna. (h) Plast kvar på alla stolar i lektionssal 1-28


(v) Klistermärken kvar på TV vid utskrivningsrummet. (h) Värsta sorten av plast i bilioteket: löst sittande plast.

Huvudet på spiken: Tema Förbjudet

Jag har länge stört mig på att det är så många skyltar med förbud, varningar och tips i Singapore. Allt ska vara så säkert osv men enligt mig skapar det bara en fyrkantig befolkning som inte kan tänka utanför boxen. Ett typiskt exempel är senast vi var på badhuset. Jag skulle åka rutshkana med min badring och John går framåt för att putta på och ge mig fart. Badvakten hugger direkt och säger "Cannot, cannot!", John säger att han bara vill ge mig lite fart men badvakten fortsätter "Cannot! Cannot! Not safe, this is Singapore". Just det sista var så talande...

Jag sitter i biblioteket nu och har precis ätit lunch. Vi pratade om just det här och en polsk kille påpekar att jag tycker att det är konstigt eftersom att jag ser på situationen ur ett europeiskt perspektiv, dvs att det som inte är uttalat förbjudet är automatiskt tillåtet. I Singapore (och säker stora delar av Asien, vad vet jag) tänker man tvärtom: allt är förbjudet, förutom det som staten har sagt är tillåtet. Det slår verkligen huvudet på spiken.

Noterat i Singapore: Durian

Vi var på "Tropical fruit party" på International Student Centre här på NTU. Frukten som fick mest uppmärksamhet var durian. Det är en frukt stor som en honungsmelon fast med stora taggar. När man brutit upp skalet gömmer sig ett par testikelstora, smetiga och gula fruktbitar med varsin kärna. Det frukten är känd för är dock att den luktar så fruktansvärt äckligt :S Den smakar en blandning mellan vitlök och rå gullök, och lukten har dessutom ett sting av svettig hockeyutrustning eller ruttet kött. Kuriosa är att durian är en av de saker man inte får ta med på flygplan här i sydostasien pga av lukten. I Singapore får man inte ens ta med dem överallt i stan.